Stockholms Dagblad - Mindre skolgrupp gav Annas dotter en fungerande skolvardag

Små elevgrupper och en undervisning som anpassas efter stödbehov har förändrat skolgången för en flicka i västerort, enligt hennes mamma. I Mitt i beskriver mamman, som kallas Anna men egentligen heter något annat, hur dottern åter blivit glad och social efter ett byte till en av Stockholms fristående resursskolor.

Dottern trivdes enligt Anna redan efter den första dagen på den nya skolan. Hon berättar att flickan nu säger att hon älskar skolan och åter pratar och sjunger hemma. Det är en förändring från den nedstämdhet och ångest som präglade tiden i den tidigare skolmiljön.

Anna lyfter framför allt personalens lyhördhet och klassernas storlek som förklaringar. Dotterns klass hade först 12 elever. Inför höstterminen 2026 minskades gruppen till fem. Enligt mamman har skolan lyckats minska pressen på barnen samtidigt som undervisningen följer samma läroplan som i kommunala skolor.

Problemen hade blivit tydliga under mellanstadiet. I årskurs fem fick dottern diagnoserna autism och adhd. Anna hade dessförinnan sett att skolans storlek, mängden elever och kraven blev svåra för flickan att hantera. Svårigheter med matematiken var den första signalen familjen uppfattade om att särskilt stöd kunde behövas i vissa ämnen.

Därefter försämrades enligt Anna dotterns självkänsla och självförtroende. Flickan berättade att hon grät på skoltoaletten. Hemma kunde skoldagarna följas av utbrott och hon kunde slå huvudet i golvet. Mamman beskriver att dottern försökte dölja hur dåligt hon mådde medan hon befann sig i skolan.

Anna bad om anpassningar som skulle hjälpa dottern att följa undervisningen, men upplevde inte att skolan lyssnade. Enligt henne begränsades erbjudandet till hörselkåpor och en sittkudde. Hon säger att ytterligare insatser uteblev trots rekommendationer från barn- och ungdomspsykiatrin.

Frånvaron fortsatte att öka. Under höstterminen 2025 var dottern hemma omkring 40 procent av tiden. I december hade hon sex streck och två F i betygen, enligt Anna. Mamman uppger att familjen återkommande hade varnat för utvecklingen utan att få den hjälp som behövdes.

Anna anser att fler elever skulle kunna stanna i den ordinarie skolan om rätt stöd kom tidigare. Hon pekar på stora klasser och svårigheter att behålla koncentrationen genom hela skoldagen. Som exempel nämner hon uppgiften att analysera och skildra en text i årskurs fem, något hon upplevde som svårt för dottern som då var tio år och hade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Efterfrågan på resursskolor är fortsatt hög i Stockholm. Under de senaste åren har fler sådana skolor fått möjlighet att öppna sedan staden underlättat deras tillgång till ekonomiskt stöd. Resursskolorna tar även emot ansökningar från kranskommuner där andra alternativ ofta saknas.

Lisa Norming, rektor för Kunskapsskolans resursskola i Hägersten, säger att söktrycket från omgivande kommuner bidrar till belastningen. Hon beskriver också att många elever söker resursskola trots att deras behov inte bedöms vara tillräckligt omfattande för en plats.

Norming tolkar detta som att den ordinarie skolan inte alltid klarar att möta elevernas behov. Elever kan enligt henne behöva mer hjälp än de får där, samtidigt som stödbehoven inte anses stora nog för att ge tillträde till en resursskola.

Stockholms stad arbetar utifrån principen att extra anpassningar och särskilt stöd ska erbjudas i elevens ordinarie miljö, i stället för genom kommunala resursgrundskolor. För elever som behöver ett mindre sammanhang finns särskilda undervisningsgrupper. Antalet platser i dessa har nyligen utökats till omkring 1 800.

Ytterligare ett alternativ är Stockholm distans, som startade 2025 med 50 platser. Skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) uppger att antalet har ökat till 100 under höstterminen 2026. Planen är att verksamheten ska kunna ta emot 200 elever under 2027.

Oppositionsborgarrådet Andrea Hedin (M) anser att utbyggnaden går för långsamt. Moderaternas bedömning är enligt henne att de digitala platserna fortfarande är för få för att alla grundskoleelever som behöver denna hjälp ska få den.

Det rödgröna styret har också utvecklat de skolsociala teamen, där flera yrkesgrupper samarbetar för att hjälpa elever. Intensivinsatser för att få tillbaka elever med omfattande frånvaro har gjorts permanenta. Från och med 2026 omfattar teamens arbete även elever på lågstadiet.

Hedin är positiv till teamen men kritiserar hur tillgången till stöd har fördelats under Socialdemokraternas styre. Hon anser att bostadsadressen har påverkat vilken hjälp elever kunnat få och att elever i vissa stadsdelar blivit utan stöd. Samtliga partier i stadshuset är överens om att försöka minska skolklassernas storlek.

Rektorn på dotterns tidigare skola beskriver hög skolfrånvaro som ett problem som ofta har komplexa orsaker. Han säger att varje elevs situation måste bedömas individuellt och att lösningarna därför behöver se olika ut.

Enligt rektorn är samarbete mellan skolan, föräldrarna och andra aktörer avgörande. Han nämner barn- och ungdomspsykiatrin och habiliteringen som möjliga deltagare. I vissa fall räcker den ursprungliga skolan inte till och eleven kan behöva ett annat sammanhang. Rektorn välkomnar stadsdelens satsning på skolsociala team eftersom de kan bidra till samordnade insatser.

På frågan om resurser framhåller han att en förändring för ett barn med hög frånvaro inte enbart beror på skolans ekonomi. Han betonar framför allt behovet av att hemmet, skolan och andra aktörer når en gemensam uppfattning om vad eleven behöver.

Elever med hög frånvaro var en prioriterad politisk fråga i Stockholm redan vid valet 2022. Antalet har ändå inte minskat utan ligger mellan 1 000 och 1 500, beroende på mätmetod. Uppgifterna anges av Mitt i med Stockholms stad, Socialdemokraterna och Moderaterna som källor.

D.Larsson--StDgbl