Stockholms Dagblad - Bryt tystnaden om hot och våld på arbetsplatsen

Hot och våld i arbetslivet förekommer i högre utsträckning än många antyder. När utsattheten blir en del av vardagen kan det påverka möjligheten att behålla erfaren personal inom viktiga yrkesområden. Forskning visar dock att problemet går att hantera genom gemensam träning och öppen dialog i arbetsgruppen, vilket skapar förutsättningar för en tryggare arbetsmiljö.

Många som arbetar inom kommuner och regioner drivs av ett starkt engagemang och arbetar aktivt för att skapa trygga arbetsplatser. Även i yrken med hög utsatthet, där så många som 65 procent uppger att de utsatts för hot eller våld under ett år, finns det vägar framåt. Sofia Wikman, professor i kriminologi vid Högskolan i Gävle, menar att systematiskt arbetsmiljöarbete är grunden, men att detta måste kompletteras med en trygg kultur där det är självklart att prata om det som händer.

Trots den höga förekomsten är hot och våld i arbetslivet fortfarande ett dolt och underskattat problem, särskilt inom vård, omsorg och socialtjänst. Flera forskningsresultat visar att personal i dessa yrken ofta socialiseras in i en kultur där hot och våld betraktas som en naturlig del av jobbet. Detta kan leda till att incidenter inte anmäls, antingen av rädsla för att framstå som svaga eller inkompetenta, eller på grund av tron att det inte leder till någon förändring. Denna normalisering bidrar till att problemen sällan lyfts, vilket hindrar både förebyggande insatser och stöd till den som drabbas.

– När vi inte pratar om det som känns obehagligt eller hotfullt, blir det lätt att problemen växer i det tysta. Att skapa utrymme för samtal i arbetsgruppen är en nyckel för att bryta tystnaden – och i de samtalen uppstår ofta en kollegial styrka, där man stöttar varandra och bygger en gemensam trygghet, säger Sofia Wikman.

På provtagningscentralerna i Region Jönköpings län har det blivit självklart att prata om risker och tillbud varje dag. Personalen möter ibland frustration över väntetider, missnöje med provtagning eller oro inför sjukdomsbesked. Dessa känslor kan ta sig uttryck i höjt tonläge, hårda ord eller aggressiva beteenden. Genom att lyfta dessa händelser redan vid morgonmötet kan arbetsgruppen tillsammans reflektera, dra lärdomar och komma överens om hur liknande situationer bäst kan förebyggas eller hanteras framöver.

Elias Hammarlund, säkerhetschef, förklarar att när risker lyfts i vardagen och tillbud rapporteras får säkerhetsavdelningen ett underlag att arbeta med. Detta möjliggör identifiering av mönster, rådgivning och stöd till cheferna i att göra arbetsmiljön tryggare. Det är samspelet mellan det lokala arbetet och regionens överblick som gör skillnad.

Säkerhetsavdelningen samlar in rapporter från hela regionen och analyserar dem för att tidigt kunna identifiera riskmiljöer och ge stöd till rätt åtgärder. Ulrika Åsberg, biomedicinsk analytiker och skyddsombud, betonar vikten av att våga prata om frågorna.

– Nuförtiden vågar alla prata om de här frågorna och alla säger sin åsikt. Det är jätteviktigt. Man blir också omhändertagen om någonting händer, säger hon.

Förutom samtalen och uppföljningen ingår även utbildningar om hot och våld samt en särskild introduktion för nyanställda. På så sätt byggs både kunskap och trygghet in i vardagen, vilket minskar risken för att problem växer i det dolda.

För att komma igång med arbetet mot hot och våld kan arbetsgrupper använda verktyget Säkerhetsdialogen från Suntarbetsliv. Det rekommenderas att starta med att testa risk- och säkerhetsmedvetandet tillsammans, använda samtalsmallar vid händelser även de mindre, prata om vad som räknas som tillbud och rapportera dessa noggrant. Därefter bör rapporterade tillbud följas upp för att skapa förebyggande åtgärder.

P.Jakobsson--StDgbl