Stockholms Dagblad - Skolvaktisen Nasi pensioneras efter 45 år på Solhemsskolan

Nasrola "Nasi" Khoshdel, den skolvaktis som under decennier präglat vardagen på Solhemsskolan och Spånga grundskola i Stockholm, lägger om nycklarna för sista gången. Efter en karriär som sträcker sig över nästan 45 år går den 69-årige Khoshdel i pension i oktober 2026.

För många elever och personal på de båda skolorna är Khoshdel mer än bara en fastighetsskötare. Han har blivit en integrerad del av skolans kultur, känd för sina kreativa insatser i korridorerna och sitt omtumlande engagemang. När han nu stänger av sig själv på Solhemsskolan tar han med sig minnen av tusentals möten med barn, lärare, vikarier, rektorer och föräldrar.

Khoshdels väg till skolvaktiryrket började i Stockholm under 1970-talet. Han kom som tonåring från Iran och bosatte sig i Akalla. Redan i tjugoårsåldern anställdes han inom skolsektorn, efter att ha hoppat av sina medicinstudier. Hans första tjänst som vaktmästare fick han i Kista, men det var i Spånga som han tillbringade större delen av sin yrkesverksamma tid.

– Det är vemodigt. Det känns tungt om du frågar rakt upp och ned, säger Khoshdel när vi träffar honom på hans näst sista arbetsdag. Han erkänner att det finns en viss osäkerhet kring exakta datum i hans långa karriär. Även om många tror att han började 1982 är det svårt att fastställa med säkerhet. Därför föreslår han att man skriver att han har arbetat på skolan i över fyra decennier.

Under åren har Khoshdel gjort betydande kreativa insatser utöver sina vanliga arbetsuppgifter, som sophantering, felanmälningar, postutdelning, transporter och reparationer. Han har målat pedagogiska målningar på väggar och golv, placerat gradskivor under dörrar och spritt visdomsord från favoritkaraktärer som Pippi Långstrump och Pelle Svanslös. Dessa insatser har skapat spår i skolans innandömen som många minns.

Flera tidigare elever har på sociala medier uttryckt att de lärde sig mer i korridorerna på Solhemsskolan än i klassrummen. Före detta kanslisten Christina Carinder menar att Khoshdel gjort mycket mer än vad man kan förvänta sig av en vaktmästare, och att han alltid har arbetat med barnens bästa för ögonen.

Rektorn på Solhemsskolan, Martin Hellstadius Rangborg, beskriver Khoshdel som en positiv person med hjärtat inom matematik- och NO-undervisningen. Han lyfter fram Khoshdels breda gärning i samhället, inklusive hans arbete med studiestöd för barn i Järva, samt hans roll som konstnär, författare och regissör av teaterföreställningar.

Khoshdel har även varit en stabil kraft tillsammans med sin vaktmästarkollega Thomas Österdahl. De har arbetat ihop under flera år, och Österdahl beskriver det kommande tomrummet som tydligt. När de står utanför sitt gemensamma kontor på Khoshdels sista dag säger Österdahl: "Vi ses i morgon, Thomas. Då får du nycklarna."

En av anledningarna till den starka lojaliteten många vaktmästare känner mot sina skolor kan ligga i historiken kring tjänstebostäder. Förr var det vanligt att vaktmästare bodde på skolområdet för att snabbt kunna ta sig an uppgifter som snöskottning, eldning och säkerhetsrondering. Idag har dessa bostäder oftast byggts om till delar av skolan eller privata lägenheter, men den känslomässiga kopplingen kvarstår.

Khoshdel ser elever växa upp, bråka och bli sams. Han har sett vikarier och rektorer börja och sluta, samt föräldrar hylla och kritisera. På 1980-talet började han sätta upp teaterföreställningar med eleverna, en tradition som speglar hans tro på att skolan är för barnen.

– Jag har älskat varenda dag i jobbet. Mötena med barnen, se dem växa upp och utvecklas. Att se dem lära sig kemi och matte och blomstra. Jag skapar i korridorerna eftersom de måste ju lära sig något också, säger Khoshdel.

Trots pensioneringen kommer Khoshdel inte att bryta kontakten med Järva. Han bor idag med sin familj på söderort men planerar att fortsätta pendl till västerort för att bedriva läxhjälp i Tensta och Hjulsta, en verksamhet han startat under de senaste åren. I fritiden ägnar han sig åt att dansa stepp, något han gjort i 30 år, samt spela fiol.

För Khoshdel är kärleken till västerort stark. "Detta är fortfarande hemma", säger han med ett leende, och skäms nästan över de många årtal som passerat under hans tid på skolorna. Tiden har gått fort för den man som en gång hoppade av medicinstudierna för att hitta sin plats i skolans korridorer.

O.Forsberg--StDgbl